Lilla Frövi – ett gudahov i Nackareservatet

Nackareservatet

En kultplats för dyrkan av Frej och Freja

I september 1994 flyttade jag med min familj till Bagarmossen, en liten sömnnig förort strax söder om Stockholms innerstad. En av de verkligt stora fördelarna med att bo här är förstås att det ligger direkt granne med Nackareservatet – något vi omedelbart insåg nyttan och glädjen i. Många vandringar har det blivit, många dopp i flera av de sjöar som finns i området – Ulvsjön, Söderbysjön, Sandasjön och några till – en och annan picknick, en och annan eld, många spännande fotosessioner, en och annan sejd, en och annan trumresa.

Det är väldigt skönt att kunna sitta ensam i skogen, allra helst på en plats där jag kan känna mig trygg och ”hemma”, trumma om jag vill, kanske tända en eld, ha lite picknick, tänka, grunna, meditera – bara vara. Men Nackareservatet är enormt välbesökt, och nästan var man än befinner sig så rör det sig folk – att få vara helt privat är alltså inte alldeles enkelt

Nackareservatet - orienteringskartaSå – en dag för ganska länge sedan bestämde jag mig därför att jag med hjälp av en orienteringskarta skulle hitta en alldeles egen plats någonstans i skogen, en avskild plats där jag kunde vara helt i fred, utan att bli omkullsprungen av alla hundägare, joggare, dagisgrupper, svamp- och lingonplockare med flera, som rör sig i skogen.

Efter mycket vandrande runt i Nackareservatet hittade jag till slut en helt fantastisk plats, som jag raskt gjorde till min. Den ligger på en höjd, och det saknas stigar i direkt anslutning – så det är mycket sällan jag har fått besök. Där har jag kunnat sitta och meditera och resa, trumma och sjunga, promenera runt naken, älska med min kvinna – allt utan att någonsin bli störd. Och det är som sagt ingen självklarhet i det välbesökta Nackareservatet.

Eld

En av de första sakerna jag gjorde för att ”pinka in reviret” var att bygga en fin liten eldstad. Jag ville förhindra skador av eld på marken, så först lade jag en stor lös stenplatta i botten, och sen byggde jag stensatt kant. Jag röjde lite grann på platsen, men förutom eldstaden behövde jag inte göra särskilt mycket. Platsen var redan färdig för mig att bruka. En grundregel för shamanistiskt arbete är att aldrig lämna en plats i sämre skick än den var när man kom dit – gärna bättre.

Den starkaste bekräftelsen på att jag gjort platsen till min, var när jag någon gång kring millennieskiftet år 2000 fick ett par vackra gudabilder, föreställande Frej och Freja, gjutna i gips. De var gjorda av Aldo, en god vän till mig, som också är en fantastisk konstnär. Jag köpte ett par gudabilder av honom att ha hemma, och fick på köpet ett par likadana, som hade blivit en smula fuktskadade. Istället för att bli kasserade fick de bo på min höjd, i en bergsskreva som verkligen var som gjord för att tjänstgöra som ett friluftsaltare. Och där fick de stå i några år, till dess att väder och vind tog ut sin rätt. Fuktskadat gips av sämre kvalitet är inte lämpat för utomhusbruk…

Frej & Freja

Vad som hände därefter är verkligen en fantastisk liten berättelse om hur fint det kan bli när man blotar ordentligt.

Det gamla gudaparet hade som sagt spruckit och gått sönder ordentligt (detta var 2005), så jag och min kära hustru tog delarna av Frej och Freja och sänkte dem i våra två favoritsjöar i Nackareservatet – Sandasjön (där vi sänkte halva Frej och halva Freja) och Ulvsjön (där vi gjorde detsamma, med resterna av både Frej och Freja). Sen fick Lilla Frövi klara sig utan gudabilder ett tag, och jag beställde nya av Aldo, för installation nästa år. Tanken var att vi skulle få ut de nya gudarna redan på våren, men det hanns inte med, så det blev först i augusti. Men då blev det å andra sidan med besked.

Frej & Freja & Frej & Freja

När denna bild blev tagen hade vi just fått våra nya Frej & Freja & Frej & Freja levererade av Aldo. Det verkar lite mycket kanske, med så många gudar och gudinnor – men vi ville ha dessa vackra gudabilder både hemma och på Lilla Frövi, och beställde därför en dubbel uppsättning. Gudabilder av samma sort finns även till och från att beskåda, beundra, dyrka, blota till, och prata med – på Aldos egen blotplats, även kallad Ulvsjövi, några hundra meter och kanske 10-15 minuters promenad från vårt lilla Frövi.

Frej & Freja

Så blev det då dags. Söndagen den 20 augusti 2006 packade vi våra ryggsäckar – med nya gudabilderna, lite att äta och dricka, kameror och lite andra förnödenheter – och så gick vi till Lilla Frövi. Där städade vi i ordning och gjorde fint på altaret, och så ställde vi dit Frej och Freja. Sedan blotade vi för Äring och fred, för välgång och kärlek, för Frej och Freja, för oss själva, för allt som är.

Fröblot

Ska det blotas till Frej och Freja så måste man blota ordentligt – med frukt och rötter, nötter och mjöd, frön och guld – och härlig älskog! Lite kullrande i skördetid kan inte skada, även om det i sig är en vårceremoni…

Frej & Freja

…Och då kan det bli så här, bara tio dagar senare. Här står Frej och Freja, bara några dagar efter installerande och duktigt blotande, med en hel liten djungel av högt gräsomkring sig! När jag kom dit trodde jag först att någon hade dekorerat altaret med gräs, men när jag kom nära såg jag att det faktiskt hade vuxit upp rena buskaget runt Frej & Freja!

Frej & Freja

Och ytterligare ett par veckor senare hade det vuxit lite till. Jag började undra om Frej och Freja hade tänkt gömma sig från omvärlden helt och hållet, men mer än så här blev det inte. Det var dock imponerande nog, enligt min mening.

Vintersolståndet 2006

Och så här såg det ut vid vintersolståndet 2006. Fortfarande lite gräs, och ingen snö – trots köld och mörker. Vi blotade frukt, kakor och mynt, men andra hade blotat där också – fikon, gurka, kastanjer och lime. Så det var inte bara vår privata plats längre, och det tyckte jag var alldeles särskilt vackert.

Tunn linje

En fin sak är att altaret fick stå helt ostört i flera år. Gudabilderna fick stå kvar länge (efter att till slut, efter många år, bli stulna – vilket inte förvånar mig), ingen har gjort någon åverkan på varken altaret eller eldstaden. Tvärtom har någon fortsatt att göra platsen ännu lite finare, med bänkar av halva stockar runt eldstaden.

Naturligtvis rör sig folk i området. Hundägare, orienterare, skogsvandrare, shamaner, boende i skogen, och många andra – men respekten för andras små ”revir” är ändå såpass stor att ingen stör friden. Det tycker jag är mycket vackert. Fortfarande händer det att jag tar mig upp till denna vackra plats, och även om Frej och Freja inte längre bor där i form av gudabilder, känns platsen ändå laddad med lite extra skön energi…

Stripe

fri_kursbanner_ani
trumresebanner

Annonser